När jag insåg att min bok hade skrivits ut ville jag försäkra mig om att jag hade gjort ett bra jobb. Till slut gick jag tillbaka till advokaten och bad dem om en bra översikt. De flesta kvinnor är medvetna om vikten av att göra ett bra omslag som ska vara användarvänligt och innehålla ”levande” adresser till advokaten och klienten.

Det gav mig också en bra möjlighet. Jag sa till henne att jag trodde att det skulle vara lätt och hon gav mig en kopia. Jag gav henne också ett manuskript så att hon kunde fråga mig vilket område jag vill arbeta inom och annat. Vi satte upp att planera ett antal möten som är perfekt för mig. Detta viktiga möte var första gången jag träffade en advokat. Så det påverkade mitt sätt att arbeta. För de tre första intervjuerna gjorde jag anteckningar om tid, plats och åtgärder som jag kände mig bekväm med. Så med den första intervjun övade jag mig. Jag sa till mig själv att det här kan vara sista gången jag någonsin kommer att kunna öva och förse min akt med så mycket detaljer.

De andra frågorna hon ställde var svårare – utan manuskript fann jag mig själv upprepade gånger säga ”jag kan göra det, jag kan göra det” och ”jag kan göra det” och bara skjuta det på framtiden. Det kan vara frustrerande att vara ”på punkter” på det viset, och det distraherade mig ytterligare från poängen med att faktiskt uppträda. Jag sa till mig själv att jag måste koncentrera mig på den här intervjun, och så kom den andra intervjun. Vid den här tiden hade jag övat på manuset, jag hade all information (omskrivning av frågorna och vad jag ville säga) i min hjärna.

Och jag var igång. Det skulle egentligen bara vara en formalitet. När jag såg dessa klipp för min tionde intervju i den här serien, erkänner jag att jag var lite nervös. Hur skulle det gå för mig? Skulle jag bidra till historien om kvinnors rättigheter… Jag såg saker som skilde sig från intervjuerna i tidigare intervjuer. Jag ville dock fortfarande bevisa bortom allt tvivel att jag hade varit ett ”bra val”. Den här intervjun var planerad att pågå i en timme och det ingick till och med personer som jag aldrig hade träffat tidigare. De var utrustning som skulle vara redo att användas i mitt träningsrum och jag var spänd på att se vad detta utvecklar. Och jag hade något annat med mig; jag ville vara SKAKTÖREN. Eller det trodde jag i alla fall.

Men granskningen gick inte bra. Efter lite övning upptäckte jag fortfarande att jag hade missat några saker eller glömt bort dem helt och hållet. Vad var då lärdomen för mig?

Det var enkelt. Detta är ett fall där ”tro” trumfar erfarenhet, och dessa saker hände i början. Det viktiga är att någon spelar roll och det är jag.

Här är fyra saker som jag gjorde för att ”riva” (inte bara ”konkurrera” med dess prestanda eller ”överträffa”) i den spännande intervjun.

1. Jag insåg förgäves att det var ett stort steg i förberedelserna inför min framtid att förbereda mig under loppet av mitt företags framtid. Tyvärr gav det mig också lite självförtroende. Men jag försäkrade mig själv om att det inte finns något sätt att förbereda sig för anställningsintervjuer när man inte ens får träffa personerna eller har en chans att ställa frågorna.

2. Alla förberedelser och mål som jag satte upp var bra, men jag kom inte ihåg en av de givna förutsättningarna.

3. Jag kom inte heller ihåg hur man bedömer en bok efter omslaget. Visst, på omslaget stod det förlag, men det stod inte om det här är ett vackert omslag, och inte heller om titeln skulle många människor ens fundera på att köpa den innan de lade in sina pengar. För tjugo år sedan skulle jag inte ha haft någon framgång med att bara vada igenom ett filmomslag. Men i dag gör jag det.

4. Det sista som jag verkligen tänkte på var all den tid som jag var beredd att utbilda mig. Om jag såg att det finns en skillnad mellan ett välgjort omslag och dess motsvarighet skulle jag anta att det skulle vara det goda – om inte DET goda, men jag insåg inte detta i det ögonblicket.

Den största lärdomen här är att om vi ser detta som en perfekt intervju, så finns det inte en chans att vi hade tid att förbereda oss på det sätt som vi behövde för att komma dit en dag. Ju mer vi har vett att bedöma vad vi skulle behöva göra för ett annat perspektiv, desto mer kan vi lära oss själva. Detta visar också för alla att vi inte dömer saker som kanske inte är korrekta.

Och oavsett vad som händer: gör det jag har lagt till i detta och fortsätt. Låt oss gå vidare till dagens citat.

”När framgång inte botar en sjukdom…

Så länge den är obefintlig har jag ingen smärta.